Chapter 4 - The Return

Previous: Jag tittade ner mot Aidan som somnat i mitt knä. Försiktigt tog jag upp honom till hans rum och bäddade ner honom. Jag kollade mot min klocka. Hon var 18:00. Pappa var säker i sitt rum och vilade. Jag gick till Seth rum. Jag skulle precis knacka när jag hörde musik ljud. Seth höll som vanligt på och klinkade på gitarren. Jag gick tillbaka till mitt eget rum för att sova. Varför kunde inte jag sluta med att skylla på mig själv? För det var väl inte mitt fel.......???

__________________________________________________________________________________


Jag såg ut över publiken och mina andfådda andetag började lugna ner sig. "Ni har varit fantastiska, Toronto!!!!! HOME SWEET HOME!!!!" Skrek jag och sprang ut. Jag kunde höra hur publiken skrek och ett leende spred sig på mina läppar. Det kändes verkligen bra att vara hemma. När jag kommit backstage känner jag direkt hur en handduk blir kastad på mitt huvud. Jag tar av den och ser Scooter med båda tummarna upp. "Den showen var helt awsome, man! Hur känns det att ta ledigt en månad då?" Jag tittade på honom. "You have no idea....." Mamma kom fram och kysste mig lätt på panna och gav mig ett stort leende. "Kom igen, gå och ta en dusch så vi kan åka så snabbt som möjligt. Jag tror nog att du har saknat mormor och morfar?" Jag nickade. "Om jag har." Jag gick ut ur den stora lokalen och började gå mot våran buss. När jag kom in satt Alfredo och Kenny och körde X-BOX. "Okey, guys, om exakt två timmar så är ni lediga för en hel månad!" Ropade jag. Dem vände sin uppmärksamhet mot mig och hurrade. "Wooh!" Ropade jag på väg mot badrummet för att duscha. Jag hade verkligen saknat Stratford. Men mest av all familjen. Mormor, morfar, Sammy, Ryan och Chaz. Det skulle vara skönt att bara ta det lugnt. Inga paparazzis, inga fans, ingen Justin Bieber. Bara..... Justin. Jag tog av mig och ställde mig direkt i duschen.
*
"Vi ses, Kenny!" Jag vinkade mot den gåendes Kenny. Han vinkade tillbaka och gick mot sin gate. Det var den sista vi släppte av. Jag vände mig mot mamma och började gå tillbaka mot bussen.
Väl inne i bussen nickade jag mot busschauffören och han körde ut från parkeringen. Jag gick längre bak i bussen och satte mig bredvid mamma som tagit en kaffe och satt och läste tidningen. Jag lade armarna om hennes axlar. "Stratford here we come!" Ropade jag.
*
Jag tittade ut mot huset som tillhörde mina morföräldrar. Ett leende spred sig på mina läppar när det gick upp för mig att jag faktiskt var tillbaka hemma. Jag längtade till imorgon. Jag, Ryan och Chaz hade bestämt träff vid skateparken. Den som förlorade fick betala pizza. Bara tanken fick mig att bli totalt exalterad. Jag hoppade av bussen och sprang mot dörren. Jag knackade och dörren öppnades efter bara några sekunder. "Morfar!" Jag kramade min morfar hårt. Jag hade saknat honom mer än vad jag anade. "Bruce... Vem är det som-" Jag såg min mormor och sprang emot henne. "Jag har skanat dig, mormor." Sa jag mot hennes axel. "Och jag har saknat dig, gubben." Jag kände ett sting av dåligt samvete över att jag inte kunde se dem lika mycket som jag ville.
*
Efter allt kramande och pussande hade alla gått och lagt sig. Det var ju trots allt sent på kvällen. Jag vred och vände mig i sängen. Den var mindre än vad jag mindes. Efter ett tag bestämde jag mig för att ta upp min dator. Jag gick snabbt in på FaceBook och Twitter. Jag följde några fans och skrev sedan in en snabb tweet:
Can´t sleep... Maybe the bed got smaller when I was away?
Sleeptight!

Jag fortsatte att gå in på några hemsidor och kände snart att jag slocknade. Det sista jag såg var klockan som visade 03:44.
The last thing that I saw was the clock that showed 03:44.
*
Nästa dag vaknade jag av att se datan blinka framför mig. Jag hade tydligen fått över 100 reply till det jag skrev igår kväll. Eller idag morgon om jag ska säga så. Jag tittade mot klockan som visade 11:50. Snabbt hoppade jag upp ur sängen för att klä på mig. Jag var tvungen att skynda mig om jag skulle hinna i tid till Chaz och Ryan. Jag sprang ner för trapporna för att få i mig något innan jag gick. Där nere satt alla och åt när jag kom. Mormor vände sin blick mot mig och log. "Kom, sweetheart, vi har snart ätit färdigt." Jag satte mig bredvid henne och tog snabbt en smörgås med Nutella. "Jag ska bara äta snabbt så jag kan gå till Chaz och Ryan." Morfar tittade på mig och hötte med fingret. "Justin du vet att frukost är det viktigaste men kan äta. Du måste äta bra." Jag visste att det här skulle komma. Alltid skulle dem prata om att jag blivit mager sen jag började min karriär. Vad ska jag säga? Jag gillar gymet. "Okej, morfar, jag ska." Jag tog ett glas juice och gick ut. På vägen ut kunde jag höra mamma ropa efter mig: "Justin, kom inte sent hem!" Jag log och hoppade ner på min skate bräda. Time to have some fun!
________________________________________________________________________________________
Så kom det efterlängtade kapitlet ur Justins perspektiv! Jag ska försöka få ut två kapitel innan skolan börjar. Jag börjar imorgon så dem kommer nog snart. Hugs!
/Jossan


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0