Prolog
Jag promenerar vid vattnet som vanligt. Det är en speciell sjö. Min sjö. Det var här jag badade varje sommar. Det var här jag åkte skridskor varje vinter. Min sjö.
Vattnet plaskar mot mina fötter medans mina tankar är på helt andra platser. Hur är det med pappa? Hur mår mina bröder? Men framför allt...
Mina tankar avbryts av att jag ser henne. Hon står vid vattenkanten längre fram. Med hår svart som bläck virvlande runt huvudet. Hennes läppar röda som rosor. Hennes hud vit som is. Hon ser fridfull ut där hon står och ler.
Jag ökar takten för att komma fram till henne. Men hon bara står där och stirrar på mig med ett leende.
"Hej Leah." Viskar hon med sin vackra röst. "Hej mamma." Viskar jag tillbaka. Jag sträcker mig för att nå fram till henne men, sakta men säkert, tynar hon bort framför mina ögon. Innan hon är fullständigt borta hör jag henne viska, med en melodisk röst:
"Var stark, älskling. Var stark."
Jag skakade på huvudet och såg mig runt. Jag var i mitt rum. Och mamma var bara en dröm. För mamma... Kommer aldrig tillbaks igen. Och det är mitt fel.
_________________________________________________________________________________________________
Yes, everybody! Detta är min prolog! Ni får ursäkta om jag inte hinner att skriva inom några dagar. Jag ska förbättra bloggen lite men jag lovar att jag ska skriva mitt första kapitel så snabbt jag kan.
Kramar Jossan<33
Kommentarer
Trackback
