Chapter 3 - It´s not my fault
Previous: Han log och stängde ögonen. Jag var på väg att släcka lampan när jag hörde honom ropa mitt namn. "Leah! Är det sant?" Jag hejdade mig med att släcka lampan och vände mig om. "Vadå?" Frågade jag försiktig. "Är mamma inte med oss längre? Seth sa det." Det var det här jag hade försökt att inte nå, tiden då jag måste förklara för Aidan vad döden är. Jag bestämde mig för att ta den säkra vägen. "Aidan, mamma är alltid med dig. Här inne." Jag rörde försiktigt vid mitt hjärta och log mot honom. "Jag älskar dig, Leah." Jag log mot honom. "Jag älskar dig, också!
_____________________________________________________________________________________________
"- ..... och jag hoppas verkligen att du förstår vikten av att ta hand om skolarbete." Avslutade Mr Boyd, rektorn, meningen. Jag nickade och kvävde en gäsp. Hela kvällen hade varit jobbig. Jag visste inte vad jag skulle göra med det här..... pressande problemet som involverade skolan. Vänner. Hur lätt var det att hitta? Hittils? Inte så lätt. "Förstår du?" Jag väcktes ur mina tankar och tittade på rektor och nickade. "Bra! Då ska jag eskortera dig till ditt klassrum, din första lektion är....." jag såg hur han böjade kolla runt i sina papper "...matte! Med Ms Pearl. Om jag ska säga det själv så är hon en riktig pärla, allt." Jag log och kollade förvirrat på honom.
*
Vi stod utanför klassrumet L2123 när Mr Boyd knackade på dörren och steg in jag följde lydigt efter. Klassrummet var mindre än det jag hade förväntat mig. Väggarna var vita och det fanns endast tre fönster. Hur andades dem här inne? Raderna hade två nyfikan elever sittandes bredvid varandra. Förutom en. Det var en tjej med långt mörkt hår. Hon hade på sig en röd skjorta och ett par svarta jeans. Jag tittade tillbaka mot läraren som nu vänt sin uppmärksamhet mot mig. "Ja, som ni ser har vi fått en ny elev i klassen som heter....." hon kollade genom sina papper "..... Leah Santana." Hon lade ihop sina händer. Mr Boyd nickade och tittade ut mot klassen. "Du kan sätta dig bredvid Ms Collins." Sa han och pekade på den tomma platsen bredvid, uppenbarligen, Ms Collins. Jag snabbt fram och satte mig bredvid henne innan Mr Boyd eller Ms Pearl sa något mer. Jag kände allas brännande blickar i nacken men försökte att inte bry mig. "Jag heter egentligen Trish. Men Ms Pearl insisterar på att kalla alla med deras efter namn." Jag log och nickade. "Leah, eller hur?" Jag nickade, igen. "That´s me!". Hon log. "Välkommen till Stratford Senior High, Leah."
That´s me!
*
Jag drog trött av mig min grå mössa och väst. Det här var en jobbig dag för att vara en fredag. Men en sak var säker: Trish var någon jag skulle hålla mig kvar med. Hon hade boksavligen visat mig hela skolan. Tills vi kom till cafetérian där en skock tjejer hade samlat sig runt någon. När jag stirrat ett tag hade Trish förklarat för mig att det var Chaz Sommers och Ryan Butler, Justin Biebers bästa vänner, som satt där. Enda sedan Justin blivit känd ville alla tjejer ta del av det. "Alla är falska, dem tror att bara killarna får ett ligg så kommer dem få backstage-pass till hans konserter." Sa hon och kollade på Ryan. Jag märkte med den drömmande blicken att hon definitvit inte var en av dem.
Jag gick in till köket för att ta mig något att äta. Direkt när jag kommit in såg jag lappen på kylskåpet. Jag drog ner den och läste den. Det stog:
Hej, estrella! Jag gick för att kolla den nya café lokalen
och kolla ifall dem har börjat renovera i den. Jag komer
hem så fort jag kan.
Mat finns det i kylskåpet. Beställde bara en
Vesuvio. Ät den med din bror.
P.S. Glöm inte att hämta upp Aidan 4 pm på dagis.
/ Papa
Jag öppnade kylskåpet och kollade så att min glupska bror, Seth, inte hade ätit upp den när han komit hem från skolan. Och mycket riktigt så låg det, istället för en hel, en halv Vesuvio pizza och väntade på att bli uppäten. Jag gick ut i hallen igen och satte på mig min skinnjacka för att hämta min bror.
*
"Var det gott?" Frågade jag när jag tuggat färdig min sista pizza bit. Aidan nickade med munnen full. Jag ställde mig upp för att gå in till vardagsrummet och kolla om det fanns något på tv. Jag satte mig i soffan och började zappa mellan kanalerna. Sen kom Aidan in han kom och lade ner sitt huvud på mitt knä. Jag tittade ner mot honom och log. "Leah....." Sa han sömningt. "Ja?" Svarade jag och märkte hur hans andetag blev tyngre.
"Titta på A Walk To Remember.....?" Jag log mot honom. Han mindes. A Walk To Remember var min och mammas favorit film. Då och då så hände det att jag tog upp den för att titta på den och minnas mamma. Jag log mot Aidan. "Visst!"
*
Eftertexterna rullade och jag började torka mina tårar. Hur många gånger jag än ser den kommer jag alltid att gråta över samma del. När Jamie dör. Usch.... Jag tittade ner mot Aidan som somnat i mitt knä. Försiktigt tog jag upp honom till hans rum och bäddade ner honom. Jag kollade mot min klocka. Hon var 18:00. Pappa var säker i sitt rum och vilade. Jag gick till Seth rum. Jag skulle precis knacka när jag hörde musik ljud. Seth höll som vanligt på och klinkade på gitarren. Jag gick tillbaka till mitt eget rum för att sova. Varför kunde inte jag sluta med att skylla på mig själv? För det var väl inte mitt fel.......???
___________________________________________________________________________________________
Här har ni ännu ett kapitel! Nästa kapitel blir ur Justins perspektiv. Fick ett mejl om att någon ville ha mer ur hans perspekiv. Kommentera!
Kraam<33
Kommentarer
Trackback
