_____________________________________________________________________________________________

"Kom nu, Aidan!" Ropade jag upp för trappen. Jag lade ner hans blåa baseball jacka och var precis på väg upp när jag såg en liten figur hoppa ner för trapporna. Jag log och gick ner från trappsteget. Han tog upp baseball jackan och satte på sig den själv.

"Ska du ta av dig din napp?" Frågade jag precis när jag skulle öppna dörren. Han skakade på huvudet och jag ryckte på axlarna. "Som du vill." Det var dem sista orden jag sa. Sen gick jag ut.

*

Jag och Seth skulle egentligen ta ut Aidan tillsammans men han hade ändrat sig någon timme innan vi skulle gå ut. Han tänkte "plugga inför första skoldagen imorgon." Men på något sätt så visste jag att det var något annat han skulle hålla på med. Jag hade ryckt på axlarna och gått ut från hans rum.

"Hallå! Leah!" Jag tittade ner mot Aidan som hade ropat på mig. "Det finns ett glass ställe där! Kan du köpa?" Jag suckade och drog upp min plånbok för att se hur mycket pengar jag hade. 20$. Det skulle bara räcka för en. Jag tittade ner mot honom och han log. "OK! Vi köper en kom."

Efter att ha stått i kön i vad som kändes som en evighet så var det våran tur. Jag visste exakt vilken sort Aidan ville ha. "En pecan kula och en vanilj kula, tack!" Mannen bakom glassbaren log glatt och började skopa upp lite. Jag tittade mot hans kortärmade tröja och undrade ifall han inte frös. Dum som jag var kunde jag inte hålla tankarna för mig själv. "Fryser du inte så här dags?" Mannen som hade stått och mumlade till sig själv skrockade. "I det här vädret? Nej du, jag är född och uppvuxen här i lilla Stratford. Det här är ingenting mot vad det kommer vara för temperatur i vinter." Han stannade upp i sitt skopande med glassen och pekade på mig.

"Du är en av dem nyinflyttade, inte sant?" Jag log. "That´s us!"

Han log och sträckte fram sin hand. "Välkommen till Stratford, Bob heter jag." Jag skakade hans hand för att presentera mig själv. "Leah. Trevligt att träffas."

Han gav mig glass struten och jag tackade. "Vad blir det?" Frågade jag och sträckte mig efter plånboken. Han log vänligt mot mig. "Det blir inget. Jag bjuder!" Jag hejdade mig. "Nej men det går inte. Jag måste få betala!"

Det slutade med att jag gick iväg. Med alla pengar kvar i fickan. Bob hade lett och sagt att jag aldrig behövde tveka att komma och prata om jag ville. "Det är alltid lika roligt att ha en prat stund med en vän."

*

"Så förstår du nu? Ett plus ett blir..." Jag hade försökt att få honom att förstå att ett plus ett blir två och inte fyra. När det verkade som mest omöjligast hade han lyckats säga två men jag ville vara säker.

"Två!" Ropade Aidan glatt. Jag klappade händerna och gav honom tummen upp. Vi var utanför vårat hus när jag såg att en av våra grannar en äldre kvinna kom bärandes på tre tunga kassar. Jag var snabbt framme för att hjälpa henne.

"Oj! Behöver du hjälp?" Frågade jag. Kvinnan log sött mot mig. "Åh! Tack så hemskt mycket!" Jag tog en av kassarna och gick mot hennes hus. "Du är en av dom ny inflyttade, eller hur?" Jag nickade och ställde ner kassen vid hennes veranda. "Leah." Sa jag och sträckte fram mmin hand. "Vilket vackert namn! Jag själv heter Diane. Det var jätte trevligt att träffas." Jag nickade och var precis på väg när hon ropade: "Och tveka aldrig att fråga om ni behöver hjälp med något." Jag log och nickade. Alla var så snälla här.....

*

"Kom nu Aidan, det är dags att sova!" Aidan stängde av tv:en efter mycket tjat och kom fram till mig. "Okej, då!" Jag drog upp honom till hans rum och bäddade ner honom. Jag kysste honom försiktig på pannan och log mot honom. "Sov sött nu, mi estrella." Han log och stängde ögonen. Jag var på väg att släppa lampan när jag hörde honom ropa mitt namn. "Leah, är det sant?" Jag hejdade mig med att släcka lampan och vände mig om. "Vadå?" Frågade jag försiktigt. "Är mamma inte med oss längre? Seth sa det?" Jag hejdade mig. Det var det här jag hade försökt att inte nå tiden då jag måste förklara för Aidan vad döden är. Jag bestämde mig för att ta den säskra vägen. "Aidan, mamma är alltid med dig. Här inne." Jag rörde försiktigt vid mitt hjärta och log mot honom. "Jag älskar dig, Leah." Jag log mot honom. "Jag älskar dig, också!".

____________________________________________________________________________________________

Vågar inte säga hur ledsen jag är för att det inte blir något kapitel. Jag är verkligen det. Forgive me? Haha. Men det kommer säkert ut något på söndag eller imorgon. Vi får se!

P.S. Designen är snart igång hoppas jag!

Kramar Jossan<33