Mina ögon följde husets konturer från topp till mark. Det var stort och definitivt större än den lilla trean vi hade Chicago. Men en sak var säker: Det här huset var mycket finare. Det var ett vitt litet hus med två fönster. En liten sten gång ledde upp mot dörren, där Aidan (min fyra års söta brorsa), redan var framme och stod och hoppade.

"Öppna dörren, pappa!" Skrek han mellan hoppen. Pappa suckade men gick upp för den lilla trappen mot våran veranda.

"Ja, ja jag kommer, det behövs inget skrikande." Aidan log glatt.

Plötsligt ser jag hur en gestalt sluter upp bredvid mig. Jag tittar dit och ser min bror, Seth gömd bakom sin rutiga halsduk. Han log.

"Jag önskar att Josh skulle kunna se det här nu." Jag log och drog min arm över min storebrorsas axel.

"Och det ska han, också. Snart nog." Log jag och han log tillbaks. Jag drog ner min arm och gav honom ett busigt flin.

"Pax, för största rummet." Sa jag och började springa mot huset. Det tog inte långt tid innan han fattade galoppen och började springa efter mig.

*

Jag log mot Seth när han äntligen kommit upp.

"Så jag fick det största rummet ändå." Flinade jag.

"Jag fick det största rummet." Imiterade han löjligt för sig själv medans han själv gick längs med korridoren för att hitta ett rum bland alla dörrar. Jag själv gick in i mitt rum igen och inspekterade det. Väggarna var vita som mitt förra rum. Men enda skillnade var att jag den här gången inte hade flagnad tapet. Den här färgen var målad på väggen. Golvet var av trä vilket var en stor skillnad. Det var vackert och nytt. Jag log och kastade mig ner på sängen. Påslakanet luktade ny tvättat och jag rullade runt lite i den.

*

Efter ungefär en kvart knackar det på dörren. Jag som slumrat till sätter mig snabbt upp och rättar till mitt hår.

"Kom in!" Ropar jag och dörren slås upp av pappa. Han ler och stänger dörren efter sig.

"Gillar du rummet?" Säger han och sätter sig bredvid mig i sängen. Jag log stort mot honom. Han visste vad jag skulle svara jag såg det i hans ögon. Precis som han visste att jag skulle välja det här rummet.

"Pappa... Jag älskar det här rummet! Tack så mycket!" Jag gav honom en lång kram som han besvarade. Till slut drog jag mig bort.

"Kom vi ska äta nu. Jag har beställt din favorit pizza, Vesuvio." Jag log.

"Tack pappa, igen. Jag kommer ner om någon minut." Han nickade och gick ut igen.

*

Jag trippade försiktigt ner för trappan. Mhm... Man kunde känna lukten av pizza ända hit. När jag gick ner tog jag höger. Där var det en stor öppning uppenbarligen mot vardagsrummet. Jag kikade in och log. Det var vackert inrett med svarta soffor en öppen spis och tv vid kanten. Men min blick drogs mot den ena sidan av den svarta fåtöljen där stod vårat svarta piano. Det var fortfarande dammigt. Jag hade inte spelat i snart två år. Inte sen mamma...

"Leah! Kom nu din pizza blir kall!" Seth står i dörröppningen till köket och ropar på mig. Jag log mot honom och började gå dit. Alla hade suttit sig runt bordet och jag slog mig ner bredvid Aidan. Han log och gav mig sin kniv och gaffel så att jag skulle kunna skära åt honom. Jag skärde försiktigt den i fyra delar som Aidan snart börjat glufsa i sig.

"Nå... Något nytt om Josh?" Pappa tittade på Seth som ställt frågan.

"Han har några tentor kvar innan han kommer. Men han kommer bara stanna i några veckor sen åker han tillbaka. Det är om två månader, runt jul, som han kommer att stanna en längre tid." Seth nickade besivket. Sen Josh, min 17: åriga (snart 18: år som han brukar säga) brorsa, börjat College i Toronto så har det varit extremt svårt för dem två att ha lite ensam tid tillsammans. Jag kände ett sting av medkänsla i hjärtat. Han hade verkligen saknat att ha en brorsa att prata med. Bror till bror snack. Sånt som inte pappa eller jag skulle kunna förstå. Jag fortsatte att äta på min pizza pracis som alla andra.

"Men varför kommer inte Josh, NU!" Gnällde Aidan. Jag såg på pappa att han verkligen inte orkade förklara så jag tog kommandot.

"Aidan. Varför går man till college?" Han tittade på mig förundrat.

"Så att man ska lära sig läsa, skriva och räkna." Sa han och tittade på mig. Jag nickade bekräftande.

"Vill inte du att Josh ska lära sig det?" Han nickade med huvudet.

"Då så."

*

Jag hade bytt om till mina röda pyjamas byxor och den röda t-shirten med Mimmi tryckt på. Jag höll på att borsta tänder na när det knackade på dörren. Jag spottade och sköljde munnen med munskölj snabbt innan jag låste upp. Där stod Seth med pyjamas byxor utan topp. Jag flinade mot honom.

"Tror du att du är sexig, eller?" Sa jag retandes när jag gick förbi honom. Han knuffade mig med axeln och gick in i toaletten medans jag bara skrattade.

*

Jag hade stirrat på bilden länge nu. Det var en bild på mig själv med armarna över mammas axlar och pappa som höll mamma i handen. På ramen var det ingraverat: Stay strong 4 ever. Pappa hade trott att han var ungdomligt när han tog en 4:a istället för for. En tår rann ner för min kind och jag lade ner fotot igen. Om det var någon jag skulle stå stark för så var det min familj. Men mest Aidan. Han behövde någon som kunde ta på sig en mamma roll framför honom. Han behövde mig.

Jag lyckades stjäla lite data tid från min faster. Dock så blir det ingen bild till detta kapitel. Sorry for that guys! Men nästa blir bättre! You´ll see!

Hugs Jossan <3333

Vattnet plaskar mot mina fötter medans mina tankar är på helt andra platser. Hur är det med pappa? Hur mår mina bröder? Men framför allt...

Mina tankar avbryts av att jag ser henne. Hon står vid vattenkanten längre fram. Med hår svart som bläck virvlande runt huvudet. Hennes läppar röda som rosor. Hennes hud vit som is. Hon ser fridfull ut där hon står och ler.

Jag ökar takten för att komma fram till henne. Men hon bara står där och stirrar på mig med ett leende.

Jag skakade på huvudet och såg mig runt. Jag var i mitt rum. Och mamma var bara en dröm. För mamma... Kommer aldrig tillbaks igen. Och det är mitt fel.

_________________________________________________________________________________________________

Yes, everybody! Detta är min prolog! Ni får ursäkta om jag inte hinner att skriva inom några dagar. Jag ska förbättra bloggen lite men jag lovar att jag ska skriva mitt första kapitel så snabbt jag kan.

Kramar Jossan<33